Är vårt språk en del av oss något som bara vi har och ingen annan.
Vi kan prata svenska med skånska som dialekt men det betyder
ändå inte att jag pratar likadant som någon i Skåne bara för att jag kommer
därifrån. Det betyder inte heller att jag pratar likadant som någon i min
familj. Men utan dialekter hade man inte vetat var dem kommer ifrån
ursprungligen genom att bara höra deras uttal. Så jag tycker det är bra att det
finns dialekter. Men dem börjar bli mindre att upptäcka jämfört med förr i
tiden då det fanns stora skillnader i uttal och till och med ord som användes i
särskilda dialekter dem orden har lite dött för dem används mindre och mindre
Kroppsspråk är nog något vi använder mest när vi ska
förklara något. För att göra det mer tydligt om vad vi snackar om. Det är nog
inte så stor skillnad i kroppsspråk sett geografiskt. Jag tror det är mer
person till person. Det finns ju dem som inte använder sitt kroppsspråk
särskilt mycket också finns det dem som använder sitt kroppsspråk så mycket. Att
man bara fokuserar på det och inte vad den försöker säga. Jag tror det kroppsspråk
vi använder är något som vi har lärt oss av våra föräldrar eller andra
förebilder.
Så Är vårt språk en
del av vår identitet?
Jag tycker det är det. Ingen har samma dialekt, samma
kroppsspråk som oss. Det gör vårt språk speciellt och att det blir en del av
oss. Man brukar ju säga i vissa filmer ”jag känner igen den där rösten” det är
ju ett bevis på att vårt språk är en del av vår identitet. Det finns
röstidentifiering som gör att du bara kan öppna t.ex. ditt kassavalv men din
röst. Så jag tycker att man inte kan säga att ens språk är en del av ens
identitet.
